Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BLÖDANDE ROSEN.
Skön Sigrid tog blomman i skälfvande hand,
med skräck hon den kände igen:
ty qvar satt kring stjelken det perlprydda band,
som hon hade gifvit sin vän.
Förtviflad hon kysste sin hugkomsts klenod,
tungt föll på dess snöblad en tår,
då började rosen att drypa af blod
så stridt som ur banedjupt sår.
»Nu vet jag fullväl, att all verldenes väg
han farit, min fästman så båld.
Mot dig ropar blodet, du nidfurste! Säg,
hvi stupade han för ditt våld?»
Så rödt blödde rosen. Men bleknande gled
skön Sigrid ur sadeln af gull,
och hjertat det brast, icke mera det led
för älskogs och trofasthets skull.
Och dagen förgick. Det blef skumt, det bief natt,
kring träsket, der kungen så vild,
likt nätfångad ulf uti törnbojan satt,
af brottet en gräselig bild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
