Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULOTTAN. 57
Den ädla fru Britas karlamod
icke ett ögonblick svek.
Men bäfvan isade flickans blod,
hon satt som en död så blek,
med ångstens perlor kring svettig tinning
och blicken stelnad, utan besinning.
Liksom en svällande flod sig tär
mer och mer upp öfver land,
så kom det kropplösa otygets här
närmare kortrappans rand;
tätt kring qvinnorna drog sig dess kedja,
omöjligt blef det att längre bedja.
Ty hardt invid dem hviskade det:
»Hör noga du, Brita Bååt.
Gå hem, gå varligt. Så mycket du vet,
der ute lurar försåt.
Stig midt på kyrkportens fåragaller,
för visso eljest ditt hufvud faller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
