- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
8

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CASA POLIDORO.
sig den underbara, skred långsamt genom loggian; en
dörr öppnades, och då hon försvann inom den, klang
det som en silfverton, klagade det som en sorgens
suck: addio!
Borta var hon och med henne den dvallika känslan
hos Büchler, som spratt till, under det han högt upp-
repade afskedshelsningen. »Går ni, utan att tala vid
padronan, utan att se ateliern», gaf då en pipande,
sprucken röst till svar från bakgrunden af den mörk
vordna förstugan, och fram till fönstret trädde en liten
spenslig man, med ett hufvud så stort, att det tycktes
böra bringa honom ur jemvigten. »Ers excellens
spekulerar på studion, förstår jag — funderar länge på
saken, märker jag. Behöfs inte, ers excellens: för-
träfflig lägenhet, ypperlig dager, stillsamt läge midt i
tjocka staden — man kan nästan stå i fönstret och
spotta ned på Corson — och sådant pris sen; oh! ni
skall flatna; stig bara på, hitåt hitåt, här är det, här
bor fru contessan Spadacadente,» tilläde han pekande
åt ändan af en gång, på samma sida som atelierdörren.
Och den tilltalade gick ej, utan han rusade åt det
anvisade hållet, så hastigt, att den krokbente dvergen
förgäfves nystade i väg för att med vederbörlig hög-
tidlighet öppna och anmäla. Målaren stod redan inne
i ett tarfligt, af en romersk lampa svagt upplyst rum,
föga besväradt af möbler, då betjenten hann förbi
honom och försvann bakom en trasig lädermadrass,
upphängd såsom de, hvilka vanligtvis tilltäppa italienska
kyrkdörrar. Snart kom den lille åter, ansträngde sig
för att hålla läderskynket åt sidan, och sedan han
frågat främlingen om namnet, skrek han bugande :

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free