Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 CASA POLIDORO.
De kringstående rörde sig icke, men i salen hvirflade
kotiljongen och skrälde biåsinstrumenten. Plötsligt
sprang Savetti upp: »Nej detta duger ej, till arbete, till
arbete, eljest mina herrar, hinner han knipa er, sä att
det med ens blir slut på roligheten. Farväl, farväl.»
Och han försvann från festen. Men de qvarblifna ruskade
sina hufvud, »Oh! hvilken stor man — sådan lärdom—
hvilken menniskovän — en sådan arbetsförmåga.»
»Vill ni fara hem nu, min galante riddare», hviskade
grefvinnan Spadacadentes vänliga stämma till den tank-
spridde skyddslingen, »eller håller glädjen fast fjäriln
i vingarne, så får jag väl dröja . . .
»För ingen del, nådiga fru, jag är färdig och
längtar till hvila.»
»Men vi dröja väl till dansens slut, så att vi få
taga afsked af — ja, säg sjelf af hvem.»
»Ack det behöfs ju ej, man har rättighet att icke
besvära med sådant.»
»Otacksamme, otacksamme! Nå nå, vi få väl se.
Kom da.» Och Btichler förde sin ädla gamla värdinna
ned till den väntande vagnen, som åter väckte ekot
i lvivagatans tomma hus; man önskade hvarandra god
natt, den sömndruckne Gaetano tände Btichlers lampa,
och målaren var åter ensam i sin atelier.
Men nu satt han der i helt annan sinnesstämning
än förut. En trasslig, men ofelbar ledtråd var funnen
för att îeda sig i gatornas labyrint. »Der», sade han,
»midt emot mig bor Estrella Savetti» och gående fram
till fönstret sträckte han ut armarne, såsom skulle hon
hafva sväfvat derutanför och kunnat fångas. Sedan
klädde han af sig, släckte lampan och somnade tungt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
