- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
67

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CASA POLIDORO. 67
den sprattlande facehinon, som snart märktes vara ett
lik, tjenande till nya experiment, hvarigenom Savetti
måhända sjelf hoppades en dag kunna verkliggöra den
odödlighet, hvarom han brukade framkasta antydningar
åt sina patienter och beundrare. Estrella bar alldeles
samma drägt, som då hon uppträdde bland blommorna,
men de blottade armarnes hvithet var delvis skymd
af märken från nyss slutadt anatomiskt arbete.
I högsta sångifvern, och sedan samma ord upp-
repats flera gånger, rusade hon upp från klaveret,
sprang fram till liket och öfverhöljde det med kyssar,
under det hon lindade de fylliga armarne kring den
döda kroppen, hvars själ måhända ännu stadd i -när-
heten afundades omfamningen, så att hon lät den
Öfvergifna hyddan glida ned och hänga snedt öfver
ena stolskarmen. Då brast flickan ut i ett gapskratt
°ch reste sig för att å nyo ordna sin lekkamrat och
hans rörelsetrådar, men Btichlers förfärade blick träffade
1 det samma hennes leende, glänsande ögon, och hon
rätade upp sig, sträckte båda armarne mot höjden,
samt stirrade på honom med detta outhärdeliga och
dock fastsnärjande, allt och intet sägande uttryck, som
fran första ögonblicket förslafvat hans hjerta. Också
nu stod han såsom naglad vid golfvet, under det hon
sakta, sakta, skred inpå honom och borrade sina
vidgade, svarta pupiller djupt in i den häpnes hjerna.
Öet svarta vaxduksförklädet bar hon, det såg klibbigt
ut- Då hon slutligen kom honom helt nära, ljöcl hennes
stämma så smekande, att aldrig kärlekens ömmaste
utgjutelser funnit mera bevekliga tonfall, i det hon
hradskande sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free