- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
68

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68 CASA POLWORO.
»Jag visste ju, att du skulle komma, det kunde ej
slå felt, och derför har jag ej gifvit vika, ser du. Jag
har drömt om dig, och de ville bedraga mig; först
han, den gamle» — hon såg sig skyggt och hastigt
omkring och tilläde nästan ljudlöst: »han är dock min
far, fast jag varit död, och sedan den galne, midt emot,
som hade skurit sig i halsen, — ack! sådana sköna,
nya rön jag gjorde i hans hjerna; jag fick rätt på hvar
galenskapen satt, vet du. Han dugde ej att få lif
uti; det var fåfängt — Nå, nå, vi hade ej ännu kom-
mit på rätta vägen. Men nu — nu skall det gå;
det är jag, som hittat på det. Såg du, hur han der
den -snälla gossen dansade? Nu kan jag, nu kan jag,
älskade.» Och denned snodde hon sig fast om Biich-
lers hals och hade kunnat qväfva honom under kyssar
fran de fylliga läpparne, som ännu tycktes genomisade
af likkylan. Och dock kunde ej målaren, ville ej
värja sig. »Ser du, min älskade, du skall dö, jag
skall döda dig, rigtigt, men förståndigt, och kyssa
dig, medan lifvet flyr, och sedan skall du vakna
igen, och vi skola hjelpas åt att lägga doktor Sa-
vetti — oh, om du visste . . . den rysliga menniskan . . •
i en af de svarta ladorna, men honom skola vi ej
väcka.»
Under detta febrila, halfhögt framförda och såsom
en sirensång ljudande utbrott af vansinne, blandadt
med gräsliga sanningsvirikar och tomma inbillningsfoster,
hade Estrella, allt jemt tryckande Büchler till sitt hjerta,
dragit honom nära klaveret, der hon blixtsnabbt fattade
en långbladig knif, som hon med ormens huggsnabbhet
ville stöta i hans rygg; men målaren märkte i tid af-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free