- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
88

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SUNE HÅRDSSONS ÄFYENTYR.
honom inom porten, hvilken hon sköt igen så att den
tunga jernklinkan föll i sin hake. Men porten var ej
anbragt blott i en stängselmur, innanför var ett litet
hvälfdt rum med stenbänkar på sidorna och öppet inåt
tomten. Der var en trädgård, och genom denna ledde
en dunkel löfgång, bestående af gamla, förvuxna träd,
hvilkas grå,* knöliga och mosslupna grenar gripit om
hvarandra och vid något öfver manshöjd från marken
bildade ett lågt, oregelbundet hvalf, snarlikt samman-
flätade ormar. Vid ändan af den dystra gången var
en liten gräsbevuxen gård, omgifven af yppiga rosen-
häckar, och vid denna låg huset. Det var af mörkt
tegel och sandsten, litet i omfång men högt, med
utbygd förstuguqvist ofvan en temligen ansenlig sten-
trappa, på hvars balustrad ett par sköldhållande lejon
tronade; förstugan stod i förbindelse med ett fram-
springande, ansenligt torn, med ett prydligt burspråk
på framsidan, och detta torn utgjorde hufvucldelen af
huset. Det hela bar verkligen pregeln af ett sådant
riddarnäste, som man under medeltiden fann öfverallt
på höjder invid vägarne, och i hvilka egarne sutto
spejande, ständigt färdiga att störta ned såsom rof-
giriga örnar, då lämpligt byte spårades i nejden. Uppåt
väggarnes ytor och kring spetsbågsfönstrens rosverk
slingrade sig murgrön och kaprifolium, och det hela
hade ett uttryck af frid, som gränsade till ödslighet.
»Icke sant, ni ryser?» frågade den vackra förerskan.
»Här skulle ni icke kunna dröja en dag, utan att blifva
mjeltsjuk, kanske spökrädd. Här är så tyst, så tyst.
Pappa tål ej att höra bråk omkring sig, derför har,
han valt denna tillflykt, der jag varit så länge jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free