Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9o SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR.
andra mönster; sedan fick jag rita och måla alla möjliga
blommor och andra föremål, och nu följer jag mina
egna idéer. Ibland äro de någorlunda hyggliga, oftast
dock enfaldiga, men alltid obeskrifligt lockande att
bringa fram på pergamentet. Förr var denna syssel-
sättning nyttig; nu tjenar den till intet, ty de trycka
ju allt möjligt genom mäster Gutenbergs påhitt, och
illumineringen är blott öfverflöd.»
»Jag inser väl, att i den sysselsättningen måste
ligga ett stort behag, men detta är för mig alldeles
främmande; ty att forska efter och lära bokstäfvernas
innehåll har varit mitt mål», — genmälte djeknen —,
»men hade jag vetat, att dessa grannlåter åstadkommas
af så . . . af så.. . .» han tystnade förlägen.
»Af så?» — fortsatte flickan, och ställningen tycktes
blifva brydsam, då hammaren skrälde mot portens
jerntafla, så att samtalet afbröts.
»Det är min far, kom» — sade hon och skyndade
ned, åtföljd af Sune.
Doktor Lotliaringius inträdde. Han var till åren
kommen; en lång, mager man med örnnäsa och ett
par ovanligt skarpa, grågröna ögon, hvilka glänste
fram under buskiga, rimfrostiga ögonbryn. Han stud-
sade vid åsynen af den främmande ynglingen, och
denne var nästan förlägnare än flickan, då hon sade:
»Se här min far. .. någon som söker dig.» Sune hade
aldrig fått eller tagit tillfälle att nämna, hvem och
hvarifrån han var. Nu nämnde han sitt namn och
Upsala samt brefvet från dervarande kapitel. Doktorns
anlete ljusnade, han räckte handen och välkomnade
gästen: »Alltså från Upsala. Der har jag mången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
