Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR. IOI
skymde doktorshuset med allt hvad till detta hörde,
undantagandes dock den vänliga inbjudningen, som
naturligtvis måste hörsammas. Och då det var nära
middagen, ville Sune begifva sig dit.
Då den unge mannen kom ned i förstugan, under
hvars mångstråliga krysshvalf stodo breda stenbänkar
långs väggarne, fann han gubben Kunz slumrande på
en af* dessa. Guldsmeden var nu ganska ståtligt klädd,
såsom en välbestäld borgare, hans ansigtsuttryck var
särdeles godmodigt, och dertill log han så stilla. Sune
förstod väl, att han var väntad, och nändes alltså ej
smyga sig förbi sin nye vän. Men dennes hvila var
ock lätt, ty då den förre sakta nalkades, slog Kunz
upp ögonen och reste sig hastigt. Sune tackade för
den nattliga hjelpen och fick till svar frågan, om han
önskade något.
»Ja, en sak, som vi båda glömde i går. Stor tack
för den roliga berättelsen, men säg mig, hvad hette er
hjelpare, och hvem var han?»
»Vet ni ej det? Ack så tokigt, att Aron är död,
fy jag har aldrig hört hans namn, men juden kände’t
han. Och en lärd doktor var det nog, men från annat
häll, ty, hade han bott här, skulle jag allt känna honom,
naturligtvis. Aldrig har han kommit tillbaka heller,
åtminstone icke sedan juden dog, och doktor Lotha-
dngius köpte det gamla kråkslottet, dit vi nu gå igen.»
»Det var intressant, i sanning. Ni känner da till
den egendomen?»
»Ja, hvar enda vrå, och sådana finnas der, som ej
äro lätta att taga reda på. Djupa källare, små mur-
hålor, hvilka förefalla som likkistor, och ett vindsrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
