Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6 SUNE HÂRDSSONS ÄFVENTYR.
hyllor, på hvilka funnos pergamentrullar och bref med
långt nedhängande vaxsigill, folianter, skelettdelar, in-
strument och vapen samt mellan dem rader af glas-
burkar och retorter m. m., det hela visande samma
oordning, som ännu i dag utgör trefnadsvilkoret för
mången lärd man. Doktorn satt i en stor skinnstol
vid ett väl belastadt skrifbord, sjelf svept i en simarra
eller vid rock och med en svart lufva öfver det stri-
piga håret. Ett par ofantliga glasögon klämde hans
näsa, och öfver dessa tittade han upp på den ankom-
mande.
»Var välkommen, unge herre, inom detta — om
jag så skall säga — vishetens heliga område. Jag har
velat träffa er här af en bestämd anledning, som ej
rör nagon annan. Tag en stol, min son, och sätt er
här bredvid mig ett ögonblick. Se så, räck mig nu
handen.»
Det skedde, och doktorn förde Sunes högra hand
upp öfver bordet, der han höll honom qvar, medan
han tog ett bredvid liggande förstoringsglas och rig-
tade detta på den förvånades finger, hvilket han tyck-
tes granska med ytterlig uppmärksamhet, under det
han betänkligt vaggade sitt hufvud. Efter en stund
lade han bort det synskärpande instrumentet, fattade
äfven med andra handen om Sunes, förde den lång-
samt till sig och tryckte sina torra läppar mot ringen
på pekfingret, innan ynglingen hann komma sig före
att draga den tillbaka. Sedan sade doktorn högtid-
ligt, i det han reste sig upp och bugade vördnadsfullt
för den allt mer förbluffade: »Ja, det är så. Jag
märkte tecknet, då du i går med handen lekte på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
