- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
117

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SUNE HÅRDSSONS ÀFVENTYR. II7
De gälla dig, och räcker hon dig handen, kan du vara
förvissad, att det sker med oupplöslig fasthet. Här
finner du henne äter såsom din brud, när och huru
du än återkommer.»
Sune var djupt betagen af doktorns ord; han kunde
ej svara, men de båda männen togo hvarandra hardt
i famn, och medan de stodo så, kom Angela uppför
trappan, betraktade dem ett ögonblick och sade sakta:
»Afven jag, fader.» —
Då tog Lotharingius fram en liten svart ring med
hvita perlor, hvilken han räckte åt Sune: »Så fäst
henne då i en lycklig stund, lyckligare än den, det
vill säga med varaktigare lycka, än då jag gaf den at
Angelas moder; och välsignelse öfver er framtid!» De
unga lemnade han sedan — och hvad de lofvade och
huru deras läppar möttes till löftenas besegling, det
vet en hvar som erfarit det samma, och de som ej
hafva den ljufva erfarenheten böra förskaffa sig den.
Doktor Lotharingii gamla hus blef efter denna dag
vittne till flera glada stunder än någonsin hittills. Den,
efter vanlig måttstock räknadt, brådstörtade förbindelsen
mellan två unga hjertan, som icke haft tid att varligt
närma sig, långt mindre att pröfva hvarandra, blef med
hvarje timme allt fastare, och i stället för de vissnande
rosor, hvilkas blad hösten sållade kring gårdsplanen,
uppspirade genom det knütria bandet lycklig och
heseglad kärleks härliga blomma. De unga två voro
häda så goda, så vackra, så tillitsfulla. Om det för-
flutna hade de intet att berätta, det var sa enkelt, sa
fredligt: han uppvuxen vid boken hos en hederlig
borgare i Upsala, hvarest hans mägtige gudfader efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free