- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
125

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR.
Men de nya reskamraterna voro ej af samma art
som de gamla. De bestodo af gräliga Thüringerbön-
der, som ej mycket bekymrade sig om ordning och
skick samt voro fallna för att sjelfva angripa, om ingen
annan ville söka sak med dem. De smälde med sina
långa piskor, anfäktade alla mötande med otidigheter
och hot, om de ej stannade, medan foran drog förbi,
och flera gånger måste Sune träda emellan för att
hindra slagsmål på öppen landsväg. Han red ej mer
sin trygga, outtröttliga mecklenburgare, utan hade i
utbyte mot denna måst nöja sig med en gammal, ut-
faren häst, som ej mer tycktes fallen för att göra
långa dagsresor; och detta harmade honom, ty han
brukade eljest stundom aflägsna sig från foran och
rida in på bivägar för att se vackra trakter, viss om
att vid återvändandet lätt hinna fatt de öfriga. Nu
var detta omöjligt; och redan tredje dagen tycktes
hans gamle bärare mest hugad att lägga sig ned och
låta verlden gå sin gång utan att vidare följa exemplet.
Han stannade nemligen och gaf ej vidare akt hvarken
på goda ord, sporrar eller slag. Kuskarne körde förbi,
den ene efter den andre, skrattade och skreko »slå pa
bara», men togo för öfrigt ingen del i ryttarens miss-
öde, utan aflägsnade sig allt mer. Då måste Sune
sitta af. Han sprang efter vagnarne, och sedan han
hunnit dem, frågade han förmannen, hvad meningen
var, och om han tänkte bryta öfverenskommelsen.
Mannen svarade skrattande, att då den främmande
herrn icke ville rida längre, vore detta ju hans egen
sak; och på framhållandet af hästens uselhet gen-
mälte han, att denna en gång blifvit antagen, hvarför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free