Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iS6 SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR.
Sune, plågade honom nästan i början, och han undrade
sjelf deröfver. Snart vande han sig dock vid de ganska
behagliga ljuden och talade med flickorna om tonkonsten,
så att de en afton frågade, om han ej till äfventyrs sjelf
vore en »fidlare» eller kunnig på andra instrument.
»Jo, det var i min ungdom, det» — blef svaret,
som väckte stor glädtighet, och dagen efter låg en
fiol i Sunes rum.
»Nå, få vi nu höra?» frågade Annchen.
»Jag kan ej, snälla fröken.»
»Han vill ej», inföll Lieschen.
»Det är kanske rätt sagdt, stränga fröken» — och
flickorna skrattade.
Några dagar derefter hängde en förföriskt vacker
luta på panelen i matsalen, och sedan måltiden var
slut, drogo sig fruntimren såsom af en händelse åt det
hållet. Under det fru Gertrud talade med Sune, ned-
tog Annchen instrumentet, knäppte på strängarne och
sade till systern: »Om ej detta vore så oöfvervinnerligen
svårt, skulle jag bra gerna vilja lära mig det.»
»Käraste fröken, den konsten är ringa emot att
spela harpa», upplyste filosofen allvarsamt.
»Så spela då», återtog hon och lade lutan på hans
arm. Sune tänkte i ögonblicket på de stunder han så
lyckligt tillbringat hos sin Angela, och han kände ett
styng af saknad, men derjemte ett behof af att höra
den välkända lutklangen. Alltså kastade han bandet
kring sin hals, stämde och började leka i smältande ton-
gångar. »Mamma, så han spelar, den stränge filosofen!»
»Då sjunger han nog äfven», sade Lieschen, »låt
oss nu höra er röst!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
