Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR.
Fru Gertrud instämde i den gjorda begäran genom
en förbindlig böjning pä nacken.
Sunes tankar voro fjerran, och med lutan tryckte
han Angelas gåfva emot hjertat samt sjöng den visan,
hvilken hon så gerna hörde, om »drömmarnes saliga
land», och han sjöng henne med saknadens fulla känsla
utan att tänka på åhörarne. Men dessa grepos djupt.
Fru Gertruds ögon tårades, Annchens strålade af inner-
ligt deltagande, i det hon betraktade sångarens vackra,
melankoliska drag, och Lieschen sänkte blicken mot
golfvet, under det rodnaden småningom vek från hennes
kinder.
När visan var slut, hängde Sune tillbaka lutan,
helsade och gick hastigt ur rummet, der tystnad rådde,
och de tre qvinnorna tycktes behöfva tid för att hemta
sig. Annchen bröt stillheten: »En sådan en!» och klap-
pande händerna: »O, så vackert, så vackert!»
Modem instämde sakta: »Ja, det gick till hjertat.»
Men Lieschen strök lockarne från sin panna och
ryckte till såsom uppfarande ur en dröm.
Sune hade återvändt till arbetsbordet hos sin
mästare och tänkte icke vidare på musiken, utan stu-
derade lagarne, dem Theophrastus uppsatt för »konungs-
språket».
Hans förhållande till mästaren blef allt förtroligare,
ehuru vördnaden för den underbare gengångaren från
forntiden var förenad med samma känsla som umgänget
med andar måste medföra. Att ett ögonblick tvifla
Pa Theophrasti uppgift i detta hänseende föll Sune
aldrig in, ty dels hade den gamle i hela sitt sätt, tal
°ch väsende något, som ej fans hos andra menniskor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
