- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
166

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SUNE HARDSSONS ÄFVENTYR.
fann han, att en rem var tilldragen kring halsen för att
hindra nödropen. Han skar af den med värjan, tog
flickan på armarne och skyndade framåt gatan, hvarest
han såg nattvakt nalkas med bloss. Innan han hunnit
fram, rörde sig dock den burna och gjorde en ansträng-
ning för att komma lös. Men då detta ej lyckades,
upphäfde hon rop om hjelp, hvarvid vakten hastigt nal-
kades och Sune nedsatte sin börda. Då männen komroo
tillräckligt nära, sade han: »Sakta, sakta, det är ett miss-
tag», och med det samma slingrade den räddade sina
armar kring honom och utbrast på de vandrandes språk:
»O konung, är det du som räddat mig.» Dä kände
Sune igen Anja, den skönaste bland de mörkögda flickorna
i hemmet, och han berättade äfventyret för vakten, som
log och drog vidare. Anja hade dansat och sjungit hela
dagen samt somnat på en trappa, der hon under hem-
vägen satt sig ned för att hvila, hvarefter hon öfver-
fallits af de båda karlarne.
Denna händelse bidrog att än mer öka det bruna
folkets tillgifvenhet för Sune, och följande morgon in-
trädde hufvudmannen jemte Dargha och Anja för att
på stammens vägnar anhålla, att den ädle herren måtte
samma afton värdigas träda in i det vandrande folkets
lag, hvilket Sune lofvade. Anja var blek, och då djek-
nen frågade henne, om hon hade någon olägenhet af
väldet, efter hvilket halsen ännu bar märke, sade hon
med hänryckning till sitt följe: »Se, huru god är han
icke, och pa sina armar bar han mig, jag har hvilat vid
hans hjerta.»
Theophrastus, som fått del af lärjungens förhållande
till »de vandrande», uppmanade denne att ej försmå
• ■ - ■ ... ■
A«».,,v,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free