- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
170

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SUNE HÅRDSSONS ÄPVENTYR.
I/O
omgifven af ett klart sken, Theophrastus. Han var svept
i släpande hvit mantel, och öfver hans hufvud tindrade
en rörlig blå flamma. Folket kastade sig ned och vid-
rörde golfvet med sina händer och hufvud, hvarefter
alla åter hastigt reste sig och gåfvo med tamburinerna
det skrällande helsningsljudet. Från trefoten sprakade
en häftig eld, som ett ögonblick bländade synen och
derefter alldeles slocknade. Profetissan drog slöjan för
ansigtet och stod med händerna korslagda öfver bröstet,
under det den inkomne talade: »Jag skall svara för honom.
Äfven han längtar till östern, till vishetens morgonrod-
nad. Troget hafven 1 bidat, nu är timmen för uppbrott
slagen. Dragen då, arma fredlöse, till hemmet och fri-
den. Lång ar vägen, men hoppet går framför eder, och
längtan till målet skall bevinga eder flygt. Ären I
redo?» — Då kastade sig alla, äfven profetissan, till jor-
den, och under doft mummel framsade de en bön. Men
då de åter reste sig och tamburinerna klirrade, störtade
Anja fram, knäföll och hviskade: »Ack nåd, nåd, icke
jag — jag kan ej — låt mig stanna.» — Theophrastus
log och reste henne upp: »Stackars dufva, du har bränt
vingen, men trösta dig, han följer med.» Derefter tog
han Sunes hand och strök af honom ringen, hvilken
han, börjande vid golfvet, förde i mer än manshög cirkel
uppåt genom luften, hvarefter han återlemnade den och
sträckte armarne mot höjden. »Så varen välsignade.
I morgon gifver jag eder afskedshelsningen. vid brunnen,
då middagssolen strålar. Dharvar och Vanhya», sade
han till de båda gamle, »I kännen vägen. Och nu,
anträden färden genom förlossningens port.» — Med
det samma drog sig den blå lågan öfver Theophrasti

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free