Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNE HÅRVSSONS ÄFVENTYR. 87
att detta nästan med ens fick det ena spjutet genom
halsen och det andra nedborradt i hjertat från trakten
ofvän ena frambogen, dit indierns vana hand hittat
vägen.
»Undan, undan», befallte den gamle och föregick
med exemplet, i det han sprang bakom eldbrasan.
Tigern svängde den långa svansen och gränjade, men
släppte ej sitt tag. Då ville Sune gifva honom nåde-
stöten och höjde armen, väpnad med den breda
indiska dolken, för att dermed hugga honom i nacken;
men, just som han skulle utföra sitt uppsåt, sprang
vilddjuret, såsom kastadt af en väldig fjäder, manshögt
rätt upp i luften, vände der såsom en katt och föll
med sin hela tyngd ned på den oförsigtige, som han
dock ej såg. Sune ansåg sig förlorad, Dharvar rusade
fram med höjd dolk, men än snabbare hade Anja,
med sin eldbrand tryckt emot tigerns nos och läppar,
förmått denna att med ett nytt språng flytta sig
famnslångt från den slagne, och der börjades det
seglifvade djurets långvariga dödskamp. Sune var
sanslös. De buro honom i säkerhet till elden, och
utan att glömma den lömske, ännu alltid farlige fienden,
undersökte de, om och huru Sune var sårad. Det var
ock fallet, men ej genom tigerns klor och tänder, som
ej kunnat riktas, utan det var spetsen af Sunes eget
spjut, som gått igenom djurets hals och trängt in i
venstra armen.
»Illa, illa», mumlade den gamle, under det han
från gördeln framtog en lansettartad knif. — »Jag tror,
att Vanhya denna gång sett de lyckliga förebuden
bakfram, ty slutar detta drägligt blott, så få vi ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
