Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR. i gç
dig? Först då det blir full dager kan jag finna de
rätta bladen att lägga under förbandet, och till dess
detta skett är stillhet nödvändig. Solen stiger strax
upp, och till dess måste tålamodet räcka.»
»Med mitt tålamod har det ingen fara, men jag
måste lägga mig ned på marken; den är varm, och
Anja tröttnar.»
»Nej, o nej», afbröt flickan, »stilla, stilla; skulle
jag tröttna? Sök att slumra, o konung, och äfven jag
skall då drömma ljuft.»
Dharvar skötte om elden och fick med mycken
möda tältet löst från den på det samma störtade, döda
åsnan. Äfven tigern var nu stilla, och gubben drog
det ena spjutet ur hans hals; det andra var afbrutet.
Allt jemt mumlande och grälande på Vanhya, som
misstagit sig om »den goda stunden», lyckades han att
åter få tältet rest, och innan detta blifvit i ordning,
gick solen upp.
Sune hade slumrat in mot Anjas barm, och hennes
kind hvilade mot hans. När han i sömnen ryckte till
för smärta i såret, kysste hon honom, och då han
dervid sakta hviskade hennes namn, tycktes plågan
vara förbytt till sällhet, — och derför kysste hon honom
så ofta. Men när solen stack fram och han vaknade,
då drog hon sig hastigt tillbaka.
Dharvar kom nu och sade, att den sårade måste
flyttas in i tältet. Sune sprang upp, men det var med
möda han kunde hålla sig uppe, och han måste kraftigt
stödas för att kunna gå. Han kände sig underlig och
matt äfven i tankarne, hvilket han meddelade sina
hjelpare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
