Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNE HÅRDSSONS Ä FVENTYR. 201
»Stackars man, om jag kunde låna honom mina
vingar. »
»Dermed vore han illa hjelpt; nej. då vet jag bättre
råd, om han blott förstod det. Han kunde ju taga den
stora skatten, som ligger vid stenaltaret i den bort-
glömda offerlunden pä andra sidan om risodligen här.»
»Hvar är den? Lät oss flyga dit och visa mannen
vägen.»
»ja gerna; men den arme förstår det ju ej. Så kom
ändå, vi böra försöka.»
Dufflocken sänkte sig och for med klapprande ving-
slag ett hvarf kring platsen under trädet för att väcka
den grubblandes uppmärksamhet. Han stod genast upp
och följde de långsamt flygande, hvilka sträckte öfver
risgärdena, till gränsen af den på andra sidan varande
täta skogen, der de slogo ned i ett träd. Sune skyndade
allt hvad han förmådde att kringgå den vattendränkta
odlingen, och då han kom trädet nära, qvittrade dufvorna
der: »se, han är en af de vise, som förstå oss, kom med du
käre, kom med, vi skola hjelpa dig»; och flygande under
träden ledde de hans steg fram till en stor sten, hvarest
den ena dufvan hackade på marken, och räckte snart
upp hufvudet, hållande ett guldmynt i näbben. Sune
gick till stället, rörde i jorden och fann, att den rundt
omkring offerstenen var blandad med guld- och silfver-
mynt samt smycken af samma metaller såsom arm- och
fingerringar m. m. Han skyndade hem och fann Dharvar.
»Känner du till, fader, att bortom risfälten är en
offerlund?»
»Visserligen, men dit vågar sig ingen in, ty det
kostar lifvet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
