- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
240

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240 SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR.
han frågade en förbigående hvad här väl var å färde,
hvarpå svaret bief, att borgmästare och råd härstädes
skulle göra en bred gata i stället för de gamla nästen,
-j hvilka förut röfvarpack och trollkarlar drifvit sitt ofog.
Sune gick närmare och sökte att i ruinhopen se, huru
långt man kommit med nedbrytningen af den gamles
boning. Ytterväggen var borta ända till bottenvåningens
hvalf, skiljeväggen mot rummet inåt gården var under
arbete äfvensom den ena tvärväggen; men den tjocka
motsvarande muren, i hvilken skrinet var’ gömdt, hade
ännu icke blifvit rifven till mer än öfversta delen, och
på den arbetades ej.
Sune fattades af en ångest, värre än han någonsin förut
rönt. Han ville skrika till arbetarne shåll upp»l men
hvartill hade det tjenat annat än gifva honom anseende
af en dåre. Han skyndade utan någon klar afsigt till
sitt forna hem snedt emot, och ej seende, att alla fönster
voro täckta med innanluckor, slog han på porten. Då
sade en gammal qvinna, som gick förbi: »Högvördige
herre, fru Gertrud bor ej der, hon flyttade till München
i höstas, sedan den yngsta dottern Lieschen dött. Hon
sörjde i hjäl sig, stackars liten, efter ett odjur till karl,
som på luta spelat åt sig hennes hjerta, så säges det.»
Sune tackade ej för underrättelsen, utan gick hem och
bad att fa tala vid värden, som kände igen honom och
blef på en gång glad och förskräckt: »Nej se, är det
ni, doktor? Oändligt välkommen. Har ni hört något
om» — han tilläde hviskande — »vår gamle vän?»
»Det är just om honom jag vill fråga er.»
»Tyst, tyst, det är farligt att tala om sådana saker
nu för tiden; väggarne hafva öron. Han togs, såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free