- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
241

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR. 24I
ni väl vet, här vid brunnen, men hvart han fördes och
hvad det blifvit af honom — puh! det kan man väl
förstå, så att nu lockar han inga dufvor mera. Ja, ja,
icke för det jag vet det minsta ondt om den gamle
hedersmannen, men en förhärdad trollkarl och hex-
mästare, det lärer han väl ändå hafva varit.»
»Och nu rifver man hans hus?»
»Ja, hvad det beträffar, så pris vare alla heliga, att
det mördarqvarteret försvinner; der har satan drifvit sitt
spel må ni tro. Hu då! så mycket djefvulstyg der lärer
hafva hittats, och skeletter efter både djur och men-
niskor, stora och små. — Nå de hafva da nu fått en
kristelig begrafning åtminstone. Men vill ni ej stiga in
och äta; jag har en korf, öfver hvilken hans majestät
kejsarens lifkock skulle blifva högfärdsgalen, om han
icke vore det förut — hva bah ? »
»Nej tack», svarade Sune, som gick upp i sitt rum.
Der satt han stirrande och kände en obeskriflig tomhet
och saknad, såsom skulle han hafva mistat det käiaste
i verlden. Och dock kunde han ej säga sig, att så var.
Han kände behofvet af någon handling, och då han
emellanåt ansträngde sig derhän att få litet välde öfver
tankarne, fann han, att det var den hemlighetsfulla boken,
som brann i hans håg, och den långsamt flyende dagen,
som qvalde honom.
Det blef dock qväll en gång, och natt. Innan porten
stängdes gick han ut och fram till rifningsstället. Der
var nu alldeles öde och tyst, blott da och da prasslade
en nedfallande stenskärfva, som rörts genom grusets
omärkliga skridande. Sune smög fram till ruinerna
och klättrade försigtigt bland stenhopar och bjelkar, tills
Scholander Skrifter, II, IÖ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free