Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNE HÅRDSSONS ÄPVENTYR. 253
förflutna låg ännu i ett oredigt kaos, och så snart
han ville forska deri, tröttnade han och somnade; men
då kommo drömmar till hjelp att åter ordna minnet
under vaket tillstånd, och fortare hade detta gått, om
yttre anledningar funnits att väcka de domnade hug-
komsterna.
En dag, då han stod i torgvimlet, kom en forvagn
honom så nära, att formannen gaf ett varningsrop,
hvarvid Sune vände ansigtet mot honom. Då stannade
han genast hästarne, kastade från sig den långa piskan
och kom med utbredda armar emot doktorn, som
ryggade ett steg. »Godt möte, vid Sankt Kristoffer»,
utropade den kommande, »lefver ni än och ser frisk
och rask ut; det skall något fröjda edra vänner i
Rostock. Ni känner icke igen mig, ser jag. Formannen,
som förde er till Regensburg, vet jag, gamle Schuh-
mayr, tack för längese’n, herr doktor, Sune Hårdsson,
tack för sist», — dermed grep han doktorns hand och
skakade den kraftigt. »Nu känner jag er . . . vi reste
långt, för länge, längesedan . . . Schuhmayr . . . ja, så var
det, och den gamle, hederlige Kunz sedan, och Angela,
Angela! Säg, lefver hon — hvad gör hon — är hon
gift, kanske död?. . .» Den ifrigt frågade sag undrande
på den som sporde, och ehuru han ingenting visste om
hans märkliga öden, svarade han genast: »Alla må väl
och vänta blott att ni skall komma tillbaka. Jag är
på väg till Rostock, kanske vi följas åt — eller tänker
ni aldrig återvända dit?» — »Jo visst, käre Schuhmayr,
jag följer med, vänta blott ett ögonblick, att jag må
hemta mina saker, de äro ej skrymmande.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
