Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yELLETRI.
33
Med skarpa stålet sofvarns hjerta nära
banditen för ett strå långs offrets mund,
hvars brist på känsel tyckes vittne bära,
att djerfhet här fått dvalan i förbund.
Nu höfves ej med blodskuld sig besvära;
raskt fattar Pepe ringens gyllne rund,
drar strålklenoden från den drucknes finger
och, lik en jagad räf, ur grottan springer.
Men, liksom räfven råkar fast i gropen,
så slutes Pepe strax af sbirrer kring
och ligger magtlös, bunden, midt i hopen,
förr’n han till frälsning uttänkt någonting.
Allt går så tyst, man qväfver jubelropen;
mot bofven vittna dolk och stulen ring
så väl som allmänhetens tro i landet,
att denne själen är för röfvarbandet.
Den gången hade ryktet gissat riktigt.
Men Pepe var ej skurk af vanligt slag:
han hade vetat gömma så försigtigt
hvar mörkrets gerning för den ljusa dag
och talade allstäds så klokt och vigtigt
och höll så noga hvarje kyrkans lag,
att han nog gått med jemnvigt än på branterna,
om han ej störtats ner af diamanterna.
Sckolander, Skrifter, III. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
