Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 LUISELLA.
Nu ansåg Rapanucci sig som herre
i huset, der han varit nådehjon.
Han spelade tyrann och, ännu värre,
han tycktes göra allvar af den tron,
att målarns bohag, större liksom smärre,
var arfgods, lämpligt till att främja ron,
om hvars förvärf han jemt sågs sig beflita
bland flaskorna, de röda och de hvita.
Hvad Luisella kände, blef åt ingen
förtrodt; dock insåg hon det sanna klart
och att ibland de änderliga tingen
är lyckan allra snabbast i sin fart.
Hon bad ej: »Alla himlens helgon, bringen
tillbaka, hvad jag nu förlorat, snart!» —
O nej. Hon tänkte: han ej kommer åter.
Må hjertat brista, blott ej ögat gråter.
Hvad var att göra? Nästan alla qvällar
kom maken hem. just ej i bästa skick,
och förde med sig bullersamma sällar
af misstänkt hållning, så i sätt som blick —
just så’na, som man förr bland bergens hällar
omkring Velletri ofta skåda fick —
och dessa höllo sådant larm i ruset,
att stadspolisen märke tog på huset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>