Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 LUISELLA.
Att taga mot den storm, som ej lär dröja,
gör Luisella omsorgsfullt sig klar.
I kjortelns veck, i fållen af en tröja
sys in den lilla skatt, hon samlat har.
Sen sveper hon sig i sin svarta slöja,
ett hjertligt afsked ifrån Nina tar,
mot bröstet hon i ångest pressar händerna
och ilar se’n beslutsam genom gränderna.
Men, liksom ingen löper från sin skugga,
så följer vakten jemt den snabbas fjät;
mot gatans stenar höres sporren hugga
och sabelslamret — kedjor liknar det.
Ifrån gendarmens panna svett käns dugga,
än vägen går i krok, än bär den rät,
och mannen nära är att anden tappa
i brådskan uppför Spanska platsens trappa.
Här Trinita del Montes klockor sjunga
sitt milda bud om mödans hvilolön,
och nunnekörens röster, skära, unga,
förkunna själens fröjd i trägen bön.
De ljuden göra qvalen mindre tunga
och så i hjertat fridens ljufva frön;
de Luisellas oro äfven lindrade,
då utåt kinden tårars balsam tindrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
