Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅNGENSKAP.
79
En afton, fängslad af de ljufva banden,
stod Carlo vid en kyrkas hörn på lur,
ej långt från sin idol, som, stödd mot randen
af en med grönska kantad gammal mur,
sig böjde ned emot den gula sanden,
liksom hon framsökt någonting derur
och sedan oafvändt mot marken blickade
en stund, i det hon sorgligt, långsamt, nickade.
Se’n gick hon bort. Han vågade ej följa,
den blyge ynglingen, men fram han flög
för att i samma sälla luft sig hölja,
som nyss omkring förtjuserskan sig smög.
Och hjertat slog och blodets purpurbölja
dref pulsen häftigt, feberaktigt hög,
» ty der hon stått —• ack, skönsta stund i lifvet! —
der var i sanden »Carlo» läsbart skrifvet.
De skimrade likt stjernskott, dessa strecken,
de fylde hela verlden med sitt sken, ,
de voro ju ett klart och säkert tecken,
att tvenne själar sammansmält till en,
att denna känsla, dold inunder vecken
af Carlos mantel, likväl yppats re’n
och öfvat ut hos henne, som det gälde,
sitt lyckobringande, sitt milda välde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
