Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 LUISELLA.
Och Luisella grep nu vandringsstafven.
Allt hvad hon lidit tycktes vara glömdt;
hon kände sig stå upp ur dystra grafven,
der hon i pinsam slummer länge drömt.
Lik den ur tunga bojor lösta slafven,
som flyr den jord, der smärtans kalk han tömt,
så ock den dömda skyndsamt ryggen vände
åt fosterlandets sorger och elände.
Hon gick med lätta steg den långa vägen,
som leder till Neapels sköna strand.
Dit ville hon och visste enligt sägen,
att derifrån man kunde nå det land,
dit hennes längtan flög, så varm och trägen.
Och verkligt tycktes det, att lyckans hand,
den hittills hårdt och obevekligt slutna,
nu upplät sig till bot för det förflutna.
t
Ty då den vandrande uti Gaëta
höll rast en dag, kom der en qvinlig vän,
en skön modell från Rom, benämnd Agneta,
och glädtigt kände de hvarann igen.
Den senare var ock på färd att leta
sig till Paris, der guld fans mera än
i Rom. Och, då nu vägen blef gemensam,
var det ju lyckligt mot att resa ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
