Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PA R!S.
23
Allt detta gyckel, detta fria lifvet,
som dugde då, det finnes icke mer.
Och, om det än ibland var öfverdrifvet,
så har det nu för mycket tystats ner.
Visst kan man spörja, hvarest det står skrifvet,
att konsten trifves bäst, der högst hon 1er?
Jag tror dock, att i glädjen skapas mera,
än då hon börjar melankolisera.
Och detta gör hon nu, se’n alla store,
de, hvilkas namn och sätt var ett banér,
gått bort. Man söker, liksom konsten vore
förlorad, och man vet ej riktigt mer
hvarthän. Och, om än andan plötsligt fore
i någon snillrik man med skönt manér
att leda flere på den högre stråten,
så vore allmänheten missbelåten.
Man vill ej skåda mer den gamla tiden
med klassiskt draperi och nakna ben;
och riddaråldern är ej heller liden,
med rustning stående i heligt sken.
Minerva sträcker fåfängt ut egiden,
hon harmas öfver det, som timat re’n.
Och konsten krymper, icke mer hon brukar
de höga ’ämnena på vida dukar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
