Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUISELLA.
I4O
Så stod den hånade, ur stånd att veta,
om väl hon kunde sina sinnen tro,
om hon hört rätt, om detta var Agneta,
som lemnat henne så. Helt visst; ack jo!
Allt, allt var sant, det var ej värdt att streta
mot blixten, som förstört all framtids ro.
Det sagda hade splittrat hoppets kyller,
och hjertat blödde sitt farväl åt Müller.
Mig sägen, damer, älsken I bekymmer?
Så skiljoms då, ty det gör icke jag.
Ve hvarje töcken, då det solen skymmer,
ve den, som ser på sorg med välbehag.
I fån alltså förlåta, om jag rymmer
från målningen — hvartill jag är för svag —
af den bedragnas qval, som mot all vana
man ej ,i gråt och klagan kunde spana.
Hon teg och led. Det sättet är det bästa,
om man vill se en saknad ständigt närd,
ty börjar man förtro den åt sin nästa,
då blir den snart ej mycken omsorg värd.
Och den, som vant sig vid att tåren fästa
inom den kränkta känslans dunkla verld,
har till hugsvalelse, när hjertat lider,
att ingen kan bele dess tysta strider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
