Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 LUISELLA.
Som sagdt: man hade lugn i paviljongen,
åtminstone till skenet, någon tid
och satt ibland på breda trädgårdsgången
att njuta mokkans stärkande liqvid.
Der syntes mellan rika blomsterfången
en liten del af gatan nära vid,
men ifrån denna skymde löfvets täcken
allt, som befann sig innanföre häcken.
De sutto der en dag, och talet rörde
blott dans, som var ett älskadt tidsfördrif,
hvartill de blefvo ofta nog förförde,
och hvilket ämne lockades till lif,
då de allt närmare på gatan hörde
de falska ljuden från ett positiv
och sång dertill, men med så ömklig stämma,
som om den kommit från en gris i klämma.
Snart syntes också sjelfva virtuosen,
en liten klen och skefbent karlfigur
med smutsig mössa, ljusblå som turkosen,
och klädd uti en trasig, röd bonjour.
Han tycktes gå på utkik, likt matrosen
uti en förstäf, ty mot hvarje mur
och port och fönster uppmärksamt han spejade,
allt under det han grymtade och drejade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
