Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKARSELD.
57
Men detta rörde Rapanucci föga,
han hade fyndet, och han höll det fast.
Och voro portens gångjern allt för tröga
att öppnas, gälde det att utan rast
bevaka den med nit och öppet öga,
tills lyckan genom något gynsamt kast
lät rätt och lag i fulla kraften gälla
att skänka maken åter Luisella.
Han satt på positivet sammankrupen
tätt invid husets sockel midtemot,
och dagen gick. Den var tilländalupen,
men spejarn blef likt stubben fast på rot.
Och hanen helsade med gälla strupen
den återkomna solens gyllne klot,
som väckte alla sparfvar små på taken;
men spejarn hade varit ständigt vaken.
Nu sökte Luisella mer ej dölja
för Jean den olycksdigra hemlighet,
som omslöt henne likt en väldig bölja
och i förtviflans afgrund henne slet.
Hur komma lös? Hvar skulle hon sig dölja,
se’n mannen henne sett och visat det,
då han ej blott blef qvar just här på orten,
men äfven börjat att belägra porten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
