Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFRIELSE. 71
Men mörker rådde inom rosengården,
som aldrig åtnjöt hägnad eller ans,
ej knoppades i hulda modersvården,
ej ympades af religionens sans.
Der växte vilda örter upp kring bården
af yppig fägring i sin högsta glans,
och denna snärjdes tidigt utaf mistlarne
och låg nu vissnad, qväfd inunder tistlarne.
Och Jean! —1 Han satt om natten hos den döda,
der sorgen utbröt i en häftig ström.
Välsignelse, då tårar kunna flöda,
de tära smärtan, tills hon blir en dröm.
Och se’n, bestyren — denna bittra möda
att få till öppna grafven säga: Göm! —
det allt kom samman för att qvalen söfva
och mörka grillerna hos målarn döfva.
Ty till begrafningens formaliteter
gick Jeans bemedling ingalunda an.
Det fordrades hos prest och myndigheter,
att sådant gjordes af den dödas man.
Men Rapanucci kom med svårigheter,
dem endast glupsk betalning öfvervann,
till tröst för denne, som var enkling vorden. —
Och så fick Luisella ro i jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
