Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPENSMEDEN.
87
Nu först bekom han mod att varsamt fråga,
hur det stod till i mäster Konrads hem;
han kände dervid kind och hjerta låga
och bäfvan genomgå hvar enda lem.
»Den gamle», svaret blef, »gör dotterns plåga,
han henne nog ger bort, likgodt åt hvem,
på det hon icke må förgås i ruset
af kärlek till en sven, som rymde huset.»
O qvinnotrohet, blida solskensväder,
du jagar molnen bort från mannens barm
och gör ett nedtyngdt sinne lätt som fjäder. —
Den unge borgarn, segerstolt och varm,
tog på af rika lagrets skönsta kläder
och gick till gården, der han förr så arm
stod hamrande bland sköldarne och svärden
och hoppades med Gertrud ega verlden.
På afstånd hördes redan slagen klinga
i smedsverkstaden, gällt som förr och fort,
der Konrad med sin förskinnsklädda bringa
stod bredbent, tittande ur öppen port;
och fönstret bar ännu sin murgrönslinga,
som dolde hulda jungfruns tillflyktsort;
allt var sig likt, och bäst af allt: der inne ^
brann ungdomsömhet än i kärligt minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
