Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A TELIERN. 205
Man skildes åt. Sitt fiasco britten glömde
vid ångan af en stark och bålstor grogg;
van Diem, att leta skatten den man gömde,
gick lik en kryssare med pejl och logg,
och älskarn sjelf, han suckade och drömde,
af saknad sargad som af ilsken dogg.
Han började att hela verlden hata,
för det han der ej fann Annunziata.
Och tråkigt tycktes honom konstnärslifvet,
han såg blott tillgjordt grin i harmlöst skämt;
allt nytt i konst blef »smaklöst, öfverdrifvet»,
det gamla gjorde sinnet blott béklämdt.
Och se’n hans lynne väl en gång var blifvet
för ensamhet och mjeltsjukt grubbel stämdt,
beslöt han flytta till en trakt af staden,
der frihet vans ifrån bekantskapsraden.
Vid hörnet, der del Ormo-gatan slutar,
fins än i dag ett skröpligt, mörkgrått hus,
hvars fönster dels stå lappade med klutar,
dels murknat och fått plats bland annat grus.
Tomt tycks det vara inom dessa knutar,
om dagen ses ej folk, om qvälln ej ljus;
nu dväljas kanske tomtar der och féer,
förr funnos dock åt gården ateliéer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
