Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A TEL!ERN. 223
Det var i ateliern, som förr stått öde:
»Alltså, farväl du sökta enslighet;
farväl du afskedssuckars dystra flöde,
då strängens klagan genom natten gret!
Hvem är väl gästen? Om jag honom bjöde
att skona ifrån granskap och förtret?
Har han väl rätt att i min fristad trampa?»
Då uppläts dörrn vid skenet af en lampa.
Och der stod Smith med sina polisonger
och sitt: »Per Bacco! Sir; jag har er fast.
Visst var jag er på spåret flera gånger,
men oupphörligt tråden för mig brast.
Att nà’nsin jag er släppt, har gjort mig ånger,
nu dock oss ingen skiljer åt i hast,
ty, som jag gissar, lär ni ej er lata
att vädra upp vår skatt, Annunziata.
Der pepparn växer, dit vill ni mig skicka,
ej sant? Blott skada, att jag ej har lust,
enär jag räknat ut, till punkt och pricka,
att följa er, likgodt till hvilken kust.
Ni slutar med att leta fram vår flicka,
hvems sedan hon vill bli, är knuten just;
emellertid är kändt bland mina kunder,
att nu jag tagit ateliern här under.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
