Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATELIERN. 227
Det var Giovannis sång, men hvems var rösten,
hvem var det, som så mildt i natten qvad;
var hon en dröm, som bragte kärlekströsten,
en månskensbild bland trädens dunkla blad;
en flygtig dimma, kommen före hösten,
en engel, sväfvande i ljusets bad?
O nej; för målarn var hon mer än detta,
hon var den älskade, den enda, rätta.
»Annunziata!» — sade han helt sakta,
men ordens ljud bars fram af vindens fläkt —
»Min blomma och mitt lam, jag vill dig vakta,
det är Giovanni, var då ej förskräckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>