Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOSTRET.
255
Mot bröstet han tryckte den hulda som nyss;
då qvidde hon: »Illa du gör mig, jag qväfves». —
— »Förlåt, o du härliga, huldrika sol,
jag glömde» — och upp tog han prinsens pistol.
Förskräckt gjorde nunnan en åtbörd af harm
och drog sig tillbaka. Då plats mellan båda
så uppstod, och paus, gick det hastigt att skåda
kring rummet. En klostercell liten och arm
det var ej; långt snarare kunde man fråga,
hur verldslig beqvämhet och modernas plåga
dit in vågat sprida sitt snöda allarm;
ty väggarne täcktes af sidenbrokad,
förgyllning låg blank öfver rika baguetter;
skulpterade speglar, kåsöser i rad
och mellan dem dynklädda sfinxtaburetter;
på golfvet en matta af persisk fabrik —
allt gjorde den cellen så lysande rik
som pråliga rummen för kungliga ätter.
I bakgrunden stod inom rymlig alkov
divanen med svällande putor och kuddar,
så yppig, att storsultan ej vid sitt höf
på mjukare bolster sitt välde försuddar.
Der framför stod dukad en taffel så fin,
som spridde förunderligt rusande lukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
