Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FRAGMENTARISK SJELFEIOGRAFI.
273
hellre den bullersamma, originela skaran af fribrytare
på handtverkets område.
När »basen» — verkgesällen ■— ofta nog utdömde
dessas fusk, så att de måste »slagta» — d. v. s. rifva
upp det murade — var den vanliga ursäkten: »Icke
trodde jag, att det skulle se ut som en altartafla af
professor Westin», hvilket visar den mannens popula-
ritet; på tal om dylikt må i förbigående anmärkas,
att bland den mängd mer och mindre mustiga visor,
stundom qvicka, alltid löjliga i sin råhet, hvilka öfver-
allt ljödo från morgon till qväll, hördes äfven sånger
ur Frithiofs saga, vanligen Schackspelet, Isfarten och
Vikingabalken, med Crusells tonsättning, naturligtvis
varierad ad libitum, äfvensom ett betydligt antal andra
sånger, hvilka före och under 1820-talet klingat från
helt andra läppar och glömts af det »bättre folket»,
ehuru de voro författade af fru Lenngren, Stagnelius
o. a. Bellman förekom deremot sällan.
Betraktar man murarens sätt att räkna dagen, är
ovisst, huruvida detta skedde efter timmar eller supar.
Tiden var honom i alla fall en lång vexel att draga
på, hvilket bevisas af de gängse talesätten: »Man be-
höfver väl inte flyga heller — Det är ännu en vinter-
dag till qvällen» — »Det är skilnad emellan mura och
skena» — samt ett gammalt nidrim, hvarmed de ar-
betande ibland retade hvarandra:
Timmermän och murare
äro dåsiga lurare,
ty med äta och mäta och med att besinna
låta de dagen försvinna.
Timmermännen kitlade sina kalkiga kamrater med ord-
Scholar der, Skri/ter, III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
