Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 EN FRAGMENTARISK SJELFBIOGRAFT
Sie geben was Sie wollen —
ein Glas Bier oder Wein —
so sollen
die Mauergesellen gar lustig sein.
Och dermed blef det svårt för den antastade att kom-
ma bort utan böter för nyfikenheten. Huru böterna
användes, behöfver ej närmare förklaring.
Så lefde »Brunkebergsmurarne», hvilka — yrket till
heder må detta ej förtigas — snart blefvo så illa be-
ryktade, att benämningen ansågs för ett oqvädinsord.
De voro råa sällar, sammanrafsade utan urskilning,
men få ej heller räknas såsom tillhörande skrået; men
de voro dock herrar på täppan och hade sina slafvar.
Dessa senares ergastulum var »lafboden» der murbru-
ket piskades, under tillsyn af »lafmor»; för öfrigt buro
dessa slafvar sten och bruk till alla arbetarne, från
hvilka ständigt ljöd tjutet »opp med sten, brrruk-opp-
här!» under floder af otidigheter. Flertalet handtlangare
var dalfolk: starka, lugna, snälla, ofta vackra kullor
från Leksand och Mora. Den beryktade vackra Karin
och Strömsborgs brunetta Risbrita debuterade på Dy-
beckska nybyggnaden. Under fristunderna packade
sig alla qvinnorna i lafboden, der de åto sin tarfliga
frukost, stickade strumpor och sjöngo — sjöngo —
många, långa och korta, mestadels förut okända visor,
dels från hemmet, men ock nydiktade och till salu hos
kringvandrande småkrämare. Att höra dessa sånger
och lära dem var det enda försonande elementet i
murare-pandämoniet. De äro de fem somrarnes enda
estetiskt intressanta minne, de och några af den nämnde
Hallströms visor. Skilnaden mellan de senare och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
