Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285 EN FRAGMENTARISK SJELFBIOGRAFI.
och henne bar jag sjelf. Vid ankomsten frågade mig
den forne koristen om lådans innehåll. Till svar öpp-
nade jag, stämde och sjöng Himmels »Hebe, se natu-
ren böja» •— en bit från »forntiden». Då blef den för-
fallne sångaren så glad, att han svor en lång ramsa
på, att han ej alls ville taga betalning för transporten.
»Men si, om det vore en »hummer», så sulle jag med
spela» — mente han.
Herrskapet Ferndals bodde i rummet bredvid mitt,
med igenlåst dörr. Hos dem var nattlogis för 6 à io
personer, allt murare. Der var ett förtvifladt väsen
om qvällarne och urartade stundom till vildt gräl.
Men när det tycktes bära af till allvar och madamens
genomträngande stämma hotade med allmän utkörning,
tog jag fram lutan, och så snart vilddjuren förnummo
musiken, tystnade de.
Så gick vintern, otrefligt nog. Men jag hade
fått andra priset i akademien och plats såsom kon-
duktör vid slottet. Första april höll en åkare utan-
för Ferndalska hotellet och hemtade mina ritdon, lutan,
kläder, böcker och annat smått. Möblerna fingo stå
qvar, de hade blifvit obehörigt lifliga under vintern.
Qvinnor och barn gapade, då jag besteg droskan och
sade farväl ät Grytgjutargränden, och der hviskades
med vördnad och undran: »Han skall bo hos kungen.»
Det var slutet af min murarbana såsom lydande.
Jag har sedan dess i egenskap af befallande följt
byggnadsstråten under en mansålder och sett, huru
allt förändrats. — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
