Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL JOHN GEORG ARSENIUS. 87
Mon Général/
Sjufallt lycklig den, som emellanåt kan komma ut
och friska upp sinnen och förmåga genom att bada
och kafva sig fram bland de fradgande böljorna på
konstens haf och sedan komma tillbaka med fenorna
skarpa såsom på aborren. Det Döda haf, hvari den
fosterländska konsten här hemma dväljes, är ett sorg-
ligt lervatten, hvari det sprittande nödvändiga aborr-
lifvet småningom byter sig i tung simpnatur, och
man sjunker så omärkligt djupare och djupare i den
allt tjockare och tjockare lervällingen, till dess man
icke förmår höja sig mera mot ytan, der solen glim-
mar. I ett land som vårt, der statsmedlen icke räcka
till att samla en artistisk kärna och sålunda bilda en
konstskola med ty åtföljande frisk sysselsättning, i
ett sådant land borde Perikies’ lag blifva strängt till-
lämpad och ingen fattiglapp få röra de heliga kärlen
på de fria konsternas offerhärd. Såsom det nu är,
måste man ömka sig öfver hvar och en stackare, som
ur oförståndets trånga bås låter förleda sig af konst-
närslyckans och ärans skimrande hägringar, för hvilka
han glömmer den simpla men säkra halm, som ligger
i krubban och med säkerhet kan komma honom till
godo. Visst kan ett sådant resonnemang låta föga
konst- och artistkärligt, och mångfaldiga gånger har
jag för det fått kläda blodig skjorta, men jag vidhåller
min mening på, såsom jag tycker, goda grunder. Ty,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
