- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / Tredje bandet /
272

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

272 BREF.
dig är evig tillvaro målet, eljest skulle du väl inte ha
så sakramenskadt brådtom att löpa undan! Innan vi
hunnit vänja oss vid vintern, är våren återkommen, och
knappast har man hunnit vända magen rätt efter sista
sjösjukan, så skall man åter vända ut och in på stackarn,
medelst en ny Gotlandsfärd. Ja, jag kan icke neka,
att det ju gick ganska hårdt på, och aldrig mer reser
jag till Visby utan två afgångsdagars valrum, ty de
båda sista hemresorna hafva varit allt för oanständiga.
Det förstås, menniskan är ett kräk och följakteligen
skapad att kräkas; men att till den pyramidalt »ophante-
liga» grad utan förbehållsamhet visa sina likar inne-
hållet af både hjerta och njurar, det kan väl ändå inte
vara tillvarons andemening. Ack, min vän! Hvad är
äran, hvad betyder vasaordens lilla tecken, då man
såsom en guanosäck, smutsig och stinkande, rullar på
ett sotigt däck, ur lofvart i lä och ur lä i lofvart, kullrar
om bland ostadiga, fastän grönmålade säten, askämbar
och svablar, stundom fastnande i en hög småländingar,
sammanknipna på en däckslucka liksom grisarne på
en suggmage, stundom nedslungad i en kabelring lik-
som en paltpudding i ett kopparkärl? Hvad båtar en
hel åsnebörda med kongliga diplomer, fullmagter, ljusa-
stakar och snusdosor, då himmelens regn och hafvets
böljor täfla om äran och nöjet att spola bort alla de
konstiga fluida, hvarmed man sköljer öfver, icke blott
sina egna utan ock hederliga bondemäns med svett
förvärfvade klädespersedlar, så att benägna löften om
»smörj» fylla pauserna i vindens tjut genom tackel
och tåg, fartygets knakande i fogningarne och rese-
närernas ifriga rop till den obeveklige S:t Ulrik, de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/3/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free