Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL P. A. SAPE.
293
confonium. De äro samvetsgranna män, som icke lura
folk med osanna uppgifter såsom salig Wallin, då han
i sin gutakrönika flyttat händelsen med Eilisif ifrån
Riseberga till Solberga kloster på Gotland och så-
lunda lurat en enfaldig poet. Jag skulle dock vilja
göra en anmärkning emot dessa mäns skrifsätt. Hvar-
för begagna de icke ottave rime? Det är ett litet pri-
vatnöje att smida språket i den formen, och om det
till en början går något tungt, så skulle det nog gifva
med sig i längden, då flera hamrade derpä. Du undrar
öfver mig, som vill vara en sådan smed utan att hafva
gått i »språklära». Ja, kära du, jag undrar, jag också,
men det hjelper ej. Jag smider ej i tanke att åstad-
komma en dråplig manufakturvara, utan af samma
skäl som Karl V gjorde klockor, Ludvig XVI och Adolf
Fredrik lås; de tyckte det vara själsuppfriskande roligt
att hålla på så der. Hvad
f-n — förlåt en liten svor-
dom, det är ock uppfriskan-
de — är det i våra dagar
att skrifva berättande prosa
och småvers? Det kan och
gör ju hela verlden; och
det är derför icke roligt
alls. Nej, hugg mig fast
den svåra ottavesläggan
och damma åstad så att
åttorna drösa för hammar-
slagen, det är fröjd åt!
Visst får grammatiken ett och annat dråpslag i sin
perukskalle, men hvad gör det? Hon är segare, än att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
