Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL P A. SÄVE. 299
Käre herr Peder’.
Börjar icke ditt gamla hederliga hjerta att klappa
friskare nu, då stararne återvändt och lekvallarne kläda
sig i den grona tröjan? Är det icke härligt att få
vara med, hvarje gång våren förnyar naturens lif, och
känna ungdomslust spritta i — själen, äfven sedan
benen blifvit något mindre åtkomliga för skuttfantasier?
Jo, min snälle gubbe, jag är säker uppå, att du med
stor förnöjelse sveper
om dig den blå togan i
stället för en tung vinter-
rock, och att den idoge
häfdatecknarens penna
löper dubbelt så lätt, se-
dan rummets innanfön-
ster blifvit uttagna. —
Nog skulle jag hafva skäl
att sända dig en »spets»,
för det du ej låtit mig
höra ett ljud eller se en
rad från dig, men hvilken
kan vara hämndlysten,
när träden knoppas och galoscherna få sättas afsides?
För öfrigt vet jag väl, att du sitter lik biet i kupan
och tycker dig hafva intet nytt att förkunna; således
får väl jag surra på med det lilla, hvarpå Stockholm
och min älskeliga person hafva att bjuda. Och det
är åtminstone icke stillasittande, enär jag, sedan sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
