Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Färdighet i scouttjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lynne, men som amerikanarne säga »det är ingen
fason» mot scoutövningar, som lära en pojke att bli
en man.
[Låt pojkarna var för sig göra upp en eld, om
det misslyckas, så visa dem rätta sättet (d. v. s.
omsorgsfull användning av torra stickory
spånor och pinnar, lagda i en pyramid) och låt
dem göra om det. Lär dem även att knopa.
(Se kap. III.)]
RIDDERLIGHET. — I forna dagar voro
adelsmännen det brittiska rikets scouter och deras lagar
voro i mångt och mycket lika den scoutlag vi hava
nu, och även mycket lik den japanerna hava. Vi äro
deras ättlingar och måste hålla deras goda rykte
i helgd och följa i deras spår. Att hålla äran högt
skattade de som det heligaste ting att kämpa för. De
kunde inte göra något så vanhederligt såsom att
säga en lögn eller begå en stöld; de skulle hellre
dött. De voro alltid* färdiga att slåss och falla för
konungen, religionen och äran. Tusenden av dem
tågade ut till Palestina (det heliga landet) för att
försvara den kristna läran gent emot
muhammedanerna.
Varje adelsman hade ett litet följe, bestående av
en hövitsman och några beväpnade män, alldeles
som våra patrulledare med sina korpraler och fyra,
fem scouter. En adelsmans patrullkarlar följde
honom genom vått och torrt, och alla hyllade de
samma åsikter som ledaren, nämligen:
Äran var dem helig.
De voro Gud, konungen och fosterlandet trogna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
