Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Färdighet i scouttjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djuren så mycket som möjligt från att
plågas och han dödar aldrig onödigtvis ett
djur — om det också endast är en fluga —
ty det är en av Gud skapad varelse. Att
döda ett djur för att få mat är emellertid
tillåtet.
7. EN SCOUT LYDER UTAN FRÅGOR BEFALLNINGAR från sina föräldrar, sin
patrulledare eller scoutmaster.
Även om han får en befallning, som han inte
tycker om, gör han liksom soldater och
sjömän, han utför den trots allt, ty det är hans
plikt. Efteråt kan han anföra sina skäl
däremot, men han lyder ögonblickligen.
Det är disciplin.
8. EN SCOUT SMÅLER OCH VISSLAR UNDER ALLA FÖRHÅLLANDEN. Får
han en befallning, utför han den raskt och
med glatt humör, inte dåsigt och slött.
Scouter varken ge sig för vedermödor, klaga
icke för varandra eller svärja om de
misslyckas med något.
Om man kommer för sent till tåget eller
någon trampar en på ens bästa liktorn —
därmed är inte sagt att en scout måste ha
sådant som liktornar — eller han råkar ut
för andra ledsamheter, tvingar han sig
genast till att småle, och så visslar han en
stump och saken är klar.
En scout går omkring och småler och visslar,
det piggar upp honom och det piggar upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
