Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. II. Lägerliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fara att misslyckas så vitt man inte om och om igen
övat sig, alldenstund avstånden synas större och
landmärkena äro svåra att se. Dessutom har man
benägenhet att göra mera buller än under dagen
med att trampa på torra kvistar, sparka till stenar
o. d. Om man står på post under natten, måste man
lita mera på öronen än på ögonen, och även på
näsan, ty en spejare, som är väl övad i att lukta sig till
saker och ting och som inte förstört sitt luktsinne
med rökning, kan ofta vädra en fiende på rätt långt
håll. Själv har jag gjort det många gånger och
haft stor nytta därav.
Nattetid hålla patrullerna mera tillsammans än
under dagen, och på mycket mörka ställen, i skogar
o. d., böra karlarna hava känning med varandra
genom att hålla i nästa mans stav. Ensam har en
scout mycken nytta av sin stav för att känna sig fram
i mörker och peta undan torra grenar o. d. Scouter,
som i mörkret arbeta var för sig, hålla samband med
varandra genom att då och då uppge patrullens
djurläte. Därigenom blir en fiende icke misstänksam.
Scouter nödgas ofta taga sig fram med hjälp
av stjärnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
