Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. II. Lägerliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 SCO UT ING FOR BOYS
dessutom bra att kunna, om man tänker bli
telegra-fist. Det är ingen konst att lära sig det om man
bara hugger i.
En gång under boerkriget hade jag utomordentlig
nytta av det. Min kolonn hade försökt att driva
undan en boerstyrka, som höll ett pass i bergen.
Men jag fann denna för stark, och sent på aftonen
uppgav jag försöket. Vi tände en mängd eldar för
att få boerna att tro, att vi lägrat oss framför dem,
tågade i ilmarsch åt höger runt hela bergsträckan,
och var i dagningen följande morgon precis i deras
rygg utan att de märkt det.
Vi träffade då på en telegraflinje, som tydligen
ledde till deras högkvarter, omkring 50 eng. mil
borta, fäste vår lilla tråd på denna, varpå vi
avläste alla deras meddelanden, vilka voro synnerligen
värdefulla för oss. Vi skulle emellertid ha stått oss
slätt om inte några av våra bästa soldater kunnat
avläsa morsetelegrafering.
Så ha vi semaforeringen, som utföres med
armarna, vilka sträckas ut i olika vinklar i förhållande till
varandra. Den är mycket användbar och mycket
lätt att lära sig. Härvidlag motsvaras varje bokstav
av en viss ställning med ena eller båda armarna och
trots det ser mycket invecklat ut, kommer man snart
underfund med hur enkelt det är när man sysslat
litet därmed.
Om man vill skriva ett brev, som är omöjligt för
de flesta att läsa, så begagnar man helt enkelt
Morse- eller semafortecken i stället för vanliga
bokstäver. Det blir fullt läsligt för vem som helst av
ens vänner som förstår signalering. Vill man ha ett
hemligt språk inom en patrull, tar man och lär sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
