Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III. Lägerliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iSo
152 SCOUTING FOR BOYS
spejare. På hela sträckan byggde vi nära 200
timmerbroar. Men då jag första gången satte mitt
folk till sådant arbete, fann jag att av alla mina
tusen män, en hel mängd inte kunde hantera en yxa
eller fälla ett träd och med undantag av en trupp
om 60 man, kunde ingen göra en bindning — inte
ens en dålig sådan. Dessa voro således
oanvändbara för broslagning, helst som detta måste ske
genom att binda ihop pålar och stockar.
Alla scouts måste därför kunna slå knutar.
Att slå en knut ser ut att vara ganska lätt, men
det kan göras både riktigt och oriktigt, och en scout
måste känna till det rätta sättet. Det kan mången
gång hända att människoliv hänger på en riktigt
gjord bindning.
En knut av rätta sorten är en sådan som man kan
vara säker på att den håller, hur mycket man än
drar, och som är lätt att lösa upp, när man så
önskar.
En dålig knut, som kallas »kärringknut» är en
sådan som glider vid hårda tag eller som drar ihop
sig så hårt att man inte kan få upp den.
På sid. 125 finnas användbara knutar, som varje
scout måste känna till och begagna när helst han
binder med snöre eller rep.
I Västafrika hade vi inte med oss några rep, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
