Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III. Lägerliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP, III. LÄGERLIV 1.151
1.55
Lägerplatsens avröjning.
Glöm aldrig, att en begagnad lägerplats’ utseende
tydligt anger huruvida den patrull eller trupp, som
använt den, varit en duktig sådan eller ej. Inga
scouter, som det är något bevänt med, lämna
någonsin efter sig en osnygg lägerplats, de sopa upp och
gräva ned eller bränna varenda bit skräp. I
militärtjänsten gör man alltid så, för att inte fienden
skall kunna lura ut något av det som lämnas efter.
Antag t. ex. att man lämnat kvar några remsor av
ett gammalt bandage, några uniformsknappar,
matrester o. d. En fiende kan med ledning därav säga
vilket regemente som legat där, att det funnits
sårade och att folket fått gripa till vissa nödfallsåtgärder
beträffande födan.
I fredsläger är det precis lika nödvändigt att lägga
sig till med den vanan, ty då jordägarne inte ha
besvär med att göra snyggt efter en, lämna de gärna
tillträde till marken.
Betalning.
Ytterligare en sak att komma ihåg är, att om man
fått använda en bondes mark, så skall man också
betala honom för det. Om man inte gör det med
penningar, så kan det s*e på annat sätt. Man kan
och skall arbeta åt honom, laga hans gärdesgårdar
eller staket, valla hans kor, skära av tistlar och ränsa
bort ogräs o. d. Man skall alltid vara hjälpsam
både mot bönder och mot folk som bo i närheten av
lägret, så att de bli glada åt, att man finns där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
